Jag är lite av en sportnörd. Främst när det gäller längdskidåkning! Jag la själv ner tankar på en karriär i en väldigt tidig ålder, frågan är om jag ens haft några sådana tankar. Jag väljer att i stället glädjas med andra. Sitta hemma framför tv:n och skrika mig hes, även om dom inte hör mig. När det gäller Svenska framgångar har det även en förmåga att komma en tår eller två och jag känner på något konstigt sätt en oerhörd stolthet, även om jag är rätt långt från deras värld. De Olympiska spelen är nu över för den här gången, fyra år till nästa (förhoppningsvis) glädjeyra. Och vilket OS det blev för Svensk del. I alla fall för just längdåkarna. Hela 11 medaljer lyckades dom samla på sig, varav två guld, varav ett var helt makalöst. Charlotte Kalla, vilken kvinna, viken idrottare, och vilken stenhård vilja hon har! Jag ger det Svenska längdlandslaget, ledare, vallare och alla andra runt omkring ett MVG för deras insats! Trots fall, 25 sekunder tappade, en skida som lossnar och en svajande uppladdnig för några med sjukdom och tragiska händelser,  så lyckades de alla över förväntan! 

Även curlingherrarna och damerna, Anna Holmlund och hockeylandslaget tog medaljer. Inga guld, men en medalj är en medalj! Tråkigt nog avslutades det hela med en "doping"skandal för Sverige. Den enda skandalen i det samanhanget är SOK och Arne Ljungqvist. Inte Nicklas Bäckström! 

Ett favoritcitat från tävlingarna kom från Drottningen: Jag är alldeles döv, Kungen skrek så mycket". Hon ska vara glad att hon inte stod brevid mig! 

Jag har ett bra tålamod när det gäller det mesta. Men, det finns saker som knappt kräver någonting alls innan jag tappar det där tålamodet på bara några sekunder. När tex döda ting jäklas, då får man se upp för det kan komma saker flygandes ut genom fönstret! Det är den känslan jag får iaf. Eller som nu, när något jag redan tänkt ut hur jag ska göra på ett väldigt smidigt sätt, visar sig vara ogenomförbart. Och detta på grund av lagar, antar jag. Vad skulle det annars vara? En principsak? Men så som jag tänkte va ju så mycket enklare för alla inblandade! Att sitta på ansvar kan ha både sina för- och nackdelar!

Ett papper ska lämnas in, ett bevis, eller kvitto, på att någonting är betalat av en person. Min tanke: Jag samlar ihop alla namn på ett papper, skickar det till ansvarig inom den kommunala byggnaden och sen är saken ur världen! Enkelt! Nej, då måste var och en komma in med sitt papper till den ansvarige. Okej, jag mailar ut pappret till var och en så går det ändå förhållandevis snabbt. Men nej, det ska vara påskrivet av mig också visar det sig. Alltså, jag måste då söka upp en skrivare att skriva ut dessa papper från, skrivaren befinner sig på vskolan i detta fall, sen gå ner på Ica, köpa kuvert och frimärken, skriva på varje papper med mitt namn, lägga varje papper i ett kuvert, gå till en postlåda och skicka iväg dessa papper till vederbörande person! Sen är det klart! 

Någonstanns på vägen känns fortfarande min första idé som den mest effektiva, då hade det redan varit inlämnat! Ist får jag nu sitta och vänta på att en dator ska bli ledig så jag kan skriva ut. Jag har en egen skrivare också, men den är 10 mil bort så det känns rätt oekonomiskt att åka hem för att skriva ut 7 papper, när jag lika gärna kunde ha skickat en bifogad fil. Tekniken må gå frammåt, men det är inte alltid man blir hjälpt av den för det. 

Det kom, det varade, det tog slut. Året 2013 har sagt sitt och lämnar nu över till ett nytt år med nya förväntningar. Det har minst sagt varit ett händelserikt år på många olika plan. Allt från att börja plugga på universitet till uppbrott inom familjen. Ryggskott samtidigt som influesa med 40 graders feber, en snöfattig jul och halka, stormar till höger och vänster, en underbar sommar och nya lärdomar om migsjälv. 

Att se en nära familjemedlem brytas ner så totalt av en annan människa har varit det absolut jobbigaste jag varit med om detta år. Under mina 22 år har jag fått genomgå många uppbrott som lett till nya familjekonstelationer och nya människor man ska lära sig att umgås med på ett civiliserat sätt. Det har gått hyffsat bra ändå. Men så kommer den där händelsen som var så oförutsägbar, som slog till likt en knytnäve i magen. Hur det skedde är inte ens värt att nämna. Det är på en för låg nivå. En lärdom om hur människor fungerar är alltid förnyelsebar, och tro mig, jag fick en helt ny bild av vad som är möjligt att ha på sitt vuxna samvete. Ord, handlingar, öppna beklagelser och ogrundade påhopp om vad som skett har följt oss under både vår, sommar, höst och vinter. Jag hoppas förnuft tas tillfånga och att de egentliga problemen som ligger bakom bearbetas. 

Under denna tid har jag insett vilken underbar familj jag har! Mina föräldrar, syster, farmor, farfar, fastrar med familjer och kusiner. Mitt hjärta fylls upp av värme när jag tänker på er. Att få skratta med er och ha alla samlade är det bästa som finns! 

Alla mina vänner, mina fina fina vänner som gör varje dag till något extra. Jag är så tacksam över att ni finns som en del i min vardag och tillsammans reser vi framåt! 

Jag har ett nyårslöfte som handlar om att testa mer saker och därav också uppleva mer saker. Jag har haft det löftet de senaste åren och jag måste säga att det fungerar väldigt bra. Mitt motto är att jag hellre ångrar saker jag gjort, än att alltid behöva stå och undra och fundera på "tänk om jag hade testat". Den ångern är för mig svårare att hantera. Jag blir för varje år mer och mer säker på migsjälv, vart jag står och hur jag vill leva mitt liv. Jag tar ingen rak väg dit, jag tar småvägarna och testar mig fram. Och jag ångrar inget! 

Jag blir så irriterad!!! HUR svårt ska det vara att räkna ihop poängen så att det blir rätt? Man lämnar in sin tenta med förtroende att läraren dels ska sätta rätt poäng, och sen även kunna räkna ihop det rätt. Men det är tydligen för mycket begärt! I vilken värld blir 4+5+16= 21????? Inte i min iaf! Och hur kan sen 21+11,5= 33,5 stämma? Mycket mycket märkligt! En fråga är dessutom inte ens rättad... När jag går tillbaka med den imorron vet jag exakt vad jag kommer få för svar dessutom: "Ja det va ju tråkigt, men det kan vi inte göra något åt nu när du redan skrivit på att du hämtat ut den". Kill me slowly people. 

Hosta har jag också, från helvetet kommer den dessutom. Och febern sköt nyss rakt upp, antagligen för att jag insåg hur dom räknat! Iskall om händerna medans ansiktet brinner upp. Underbara studentliv. Om jag är bitter? Inte det minsta...

Jag kan inte sitta stilla. Men inte heller komma mig för att göra något. Jag känner att jag måste göra något. Men vet inte vad. Jag har mycket saker jag borde göra, men som känns väldigt avlägsna, trots att de är närmare än jag tror. Utåt sett kan jag nog verka lugn. Men den känslan jag har är allt annat än lugn. Jag har alltid haft, och har fortfarande, en form av prestationsångest. Jag vill inte misslyckas. Det blir extra tydligt när jag sitter i en skolbänk. Det är alltid där jag vill prestera som bäst. Jag har alltid fått höra "du som är så duktig i skolan", eller "du som har så lätt för dig", och det har nog färgat av sig. Jag måste vara duktig, jag får inte vara den som inte lyckas. Jag bryr mig inte om hur de andra presterar, om de misslyckas sägar jag åt dom att det spelar inte så stor roll, dom gjorde sitt bästa, dom får en ny chans. Men inte jag. Den inre stressen är ibland ett hinder för att jag ska ta mig framåt med just den uppgiften jag har framför mig. Jag är medveten om problemet, så vad är det som gör att jag inte tar tag i det? Hatar pressen och hatar stressen. Ändå är det endast jag själv som skapar och ställer till det för migsjälv, ingen annan. 

... ~Det ordnar sig~ ... Någon gång

... och överlevde de första veckorna på universitetet!

Det turistiska systemet, värdekedjan, lipers system vertikal integration, horisontal integration Maslow´s behovspyramid kopplad till turism som system, det komplexa turistiska systemet, Buttlerkurvan, AIDA-modellen, efterfrågan, tillgänglighet osv osv. Listan kan göras lång på vad det sista är jag tänker på innan jag somnar och på vad det första är när jag vaknar. Mest troligt på något utav detta. Fullmatad med ny information, som egentligen är så självklar men ändå oklar, vrid- och vändbart som med allt annat. Turism är så mycket mer än vad jag innan tänkte att det skulle vara. Det handlar, även där, om ekonomi. Precis som med allt annat i världen. 

Hur skulle samhället se ut, om inte ekonomi styrde? Det är pga eller tack vare ekonomi som vi lever som vi gör. Vare sig det är i ett i-land eller u-land. Till 90% iaf. 

Men vad har det med turism och göra? Ska inte alla ha rätt till turism? Jo. Men vad är turism? När är man en turist? Ekonomi bestämmer hur långt du tar dig på din resa. Det kan vara till ett annat land, eller till det lilla fiket mitt i byn. Oavsett är det upplevlsen av något annat som kan uppfylla ditt självförverkligande, om du bara har ett öppet sinne och tar till vara på de möjligheter som ges. 

Imorron börjar en ny del av mitt liv. Utbildning. Tillbaka i skolbänken med plugg i 3 år! Vad jag ska bli? Det är lite oklart än... Hade tänkt sattsa på evenemangsproducent, så får vi se vart det leder. Och jag är livrädd! Jag är så sjukt nervös. Men inte för själva pluggandet, nej, det är allt det där andra. Att tex hitta nya människor man fungerar bra med och kan umgås med. Något som inte är min starka sida. Jag har varit väldigt bortskämd de senaste 2 åren dessutom som kunnat bo hemma och jobba. Nu är det tillbaka i Östersund själv. Och det är ju inte första gången men det tar ett tag att komma in en annan rutin igen. Sen är det allt med min hund jag tänker på. Tänk om jag inte kan ha hon här... Som det är just nu kan jag inte gå utanför dörren utan att hon skäller. Jag vet i nuläget inte riktigt hur jag ska lösa det. Allt känns som att det har gått så fort, fast jag har haft evigheter på mig att förbereda mig. Jag har noll koll på läget, och för en som har lite smått kontrollbehov är det som om världen skulle va upp-och-ner! 

Mot min vilja har jag nu blivit tvungen att stifta bekantskap med detta operativsystem från helvetet... Windows 7 har sina brister det också, men man förstår åtminstone hur det funkar. Det gör man inte med windows 8! Eller man tror att man fattat grejjen, för att i nästa sekund inte veta vart man befinner sig, hur man tog sig dit eller hur man tar sig därifrån utan att stänga av dotorn och börja om från början. Varför skapar man ett operativsystem som ska vara ÄNNU bättre än sjuan men som bara är sämre? Och som ingen människa begriper sig på!? OCH som dessutom är gjort för touchscreens, men ska man ha en sådan måste man ha en mindre förmögenhet. Jag vet jag vet, jag är ingen teknisk människa som bör uttala mig om detta. Eller så är det precis det jag borde göra, eftersom jag är en sån där medelmänniska som bara vill att det ska fungera utan krångel, precis som dom flesta av oss i landet. Jag är inte så pass insatt att jag på 3 sekunder kan lista ut hur det funkar, men hur många av dom som äger en dator kan det? Bygg ett system som man kan klara av, även om man är en medelsvensson. Och nej, jag tänker inte köpa mac, för dom är ju ännu värre!