Jag är en "skiljsmässounge", och har varit det så länge jag kan minnas. Jag är nu snart 23 och i ca 20 år har jag varit en av dessa ungar. Mamma på ett ställe, pappa på ett annat. Man skulle till och med kunna påstå att jag är en skiljsmässounge gånger fyra. Ja, det är inte mina föräldrar som skiljt sig fyra gånger, utan det har helt enkelt inte hållit med deras nya. Men jag har, trots detta, haft en bra uppväxt. Det har format mig och jag är inte van vid något annat. "Saknar du inte att ha båda dina föräldrar tillsammans?" Nej, jag vet inget annat än att mamma bor i sitt hus och pappa i ett annat. Det är så det ska vara. Och genom detta har jag idag blivit den jag är. Jag känner mig trygg i migsjälv och mycket är nog tack vare det ansvar jag alltid fått tagit.

Jag är tacksam över att min mamma och pappa idag kan vistas under samma tak, ta hjälp av varandra och umgås civiliserat. Det är inte alla skilda föräldrar som kan det. Idag hade jag både mamma, pappa, syrran  och Steira i min lilla lägenhet och det känns helt naturligt. Det har gått många år nu sedan uppbrottet och vi har alla genomgått mycket. Folk i vår närhet har lämnat oss, både lämnat jordelivet, lämnat för andra, och lämnat för orsaker som ännu är oklara. Men vi har alltid haft varandra! Det är så det har blivit och det är så jag vill ha det. 

Mamma och pappa, vad skulle jag göra utan er? Att säga "jag älskar er" känns lite som en klyscha, även om det är just precis det jag gör. Men om jag säger att jag är tacksam, stolt, glad och lättad över att ha just er som föräldrar, så beskriver det åtminstone några av känslorna jag har inom mig när jag tänker på er! 

Puss och Kram från "ongen" eran!

Yttrandefrihet är något vi har. Däremot nedtryckningsfrihet, mobbningsfrihet och frihet att rikta hat mot andra personer är något vi inte har, men som finns. Det sprider sig som en löpeld framför allt på sociala medier. Det är idag väldigt enkelt att genom ord trycka ner någon annan, orsaka stor skada och själv komma undan. Till vilket pris? Att själv få gotta sig i att man skrämmer andra och får dom att må dåligt. Människor man inte känner, hur kan man ha ett sådant hat mot dom? Och hur kan en hel grupp bildas som har samma åsikter om en människa de aldrig sett? Gruppdynamiken är i det här syftet inget positivt eftersom man sporrar varandra till handligar som inte är godtagbart. När de blir påkomna och det uppmärksammas i media så är det plötsligt de som hatat det är synd om. Dubbelmoral om något! Så i vems ansvar ligger det att motarbeta detta fenomen? Ska mna ha rätt att utrycka vad som hellst vart som hellst? Nej, jag tycker inte det! Många människor lider i det tysta på grund av kränkningar och det finns i alla åldrar, vuxna som barn blir utsatta för det. Oavsett ålder är det lika illa. Ni som känner att ni måste få ur er detta hat, för att få bekräftelse och för att bli sedda, finns det verkligen ingen annan väg? De som hatar gör större skada än vad de själva vet om och en vacker dag kommer det slå tillbaka på dom. Jag hoppas verkligen att de som hatar, hotar och förstör tar sitt förnuft till fånga och inser vilket oacceptabelt beteende det är och att dom får stå till svars för det dom orsakat. 

"Skinny leg" eller "slim fit" är, om man får tro de flesta klädesbutiker, så som man ska se ut. Man ska vara skinny eller slim för det är bara sådana modeller som finns på jeans. 8 av 10 jeansmodeller har endera ordet skinny eller slim som beskrivning till hur passformen är, och vilka budskap sänder det ut? Vilka krav ställer det på oss om hur vi bör se ut för att kunna införskaffa ett par hederliga jeans? Jag blir minst sagt irriterad över denna industri. Det är dom som lägger grunden och skapar ideal för hur man ska se ut idag. Rent genetiskt är det inte allt för ovanligt att man som tjej har både höfter och rumpa- så kallade former på sin kropp. Men när jag ser hur de där formerna försvinner på unga kvinnor och hur man i allt tidigare åldrar införskaffar status genom att ha en sådan liten storlek som möjligt är det inte så konstigt att tillverkarna fortsätter priducera i samma stil, det ger ju uppenbarligen avkastning. Jag skulle tro att på grund av dessa rent ut sagt sjuka ideal mår många sämre än vad de egentligen skulle behöva göra idag. Vad som är "normalt" går inte att säga, jag anser att det är högst individuellt eftersom alla har olika förutsättningar redan från grunden. Men jag anser däremot att man, oavsett figur, ska kunna gå in i en affär och hitta ett par jeans som inte är varken skinny eller slim, men för den sakens skull inte vara mindre snygga eller genomtänka heller.