I själva verket mår jag jäkligt bra just nu! Jag har hittat nått sorts inre lugn som bara känns sådär skönt. Något jag inte ens tänker på utan det bara finns! Om jag, vilket faktiskt händer, kraschar någon gång och simmar nere på botten så är det bara för någon timme. Så egentligen vet jag inte om det ens gills! Men, jag är bra på dessa men, i dagens samhälle är det något fult eller kränkande mot andra när man yttrar sig om detta välmående! För endera är man då automatiskt någon som vill skryta om han man har det så himla bra, eller så är man "too much" för dom som inte har den turen att känna dessa lyckosamma känslor. Ist för att folk blir glada för att man själv är glad, blir dom på ännu sämre humör eftersom dom tycker att deras egna liv inte innehåller någon lycka alls och därav blir ännu mer deppiga! Så nu får man inte ens må bra och vara glad för då kan man dra ner andra desto lägre... Tänk om dom som av olika anledningar mår dåligt ist kan inspireras och få tillbaka lite energi från typ mig och alla andra som faktiskt mår genuint bra!

Med det sagt vill jag ändå poängtera, man får må dåligt! Kille som tjej, ung som gammal! Man får kräva uppmärksamhet och man får yttra sig om sitt mentala tillstånd. Lika mycket som dom som är glada ska få uttrycka sig om sitt utan att bli hatade för det!

Citat som "Det ordnar sig" och "Vad gör det? Det har ju redan hänt!" har jag fått lära mig av min pappa. En mycket mångsidig människa med klara och bestämda åsikter! En händig karl som kan allt, och då menar jag allt! Han kan fixa med bilen, laga mat, städa, spela gitarr, sjunga, fixa med datorn, måla, tapetsera, snickra, valla skidor, ta hand om min hund, visa värme och omtanke, berätta underbara minnen från sin barndom/ungdom/yngre vuxna ålder, uppfostra barn (inte för att jag krävde nån uppfostring), hoppa studsmatta, åka pulka, bygga pussel, läsa godnattsagor mm mm! (Sorry alla damer/kvinnor, han är redan upptagen dock!) Listan med egenskaper kan göras lång, och det är just den blandningen som jag gillar så mycket med pappa! Ibland känner jag att jag ärvt väldigt mycket av honom och han har alltid varit en förebild, någon jag respekterat! Men i vissa fall påstår han att jag är mer lik min mamma, medan hon å andra sidan starkt hävdar att "det där har du fått från din pappa!" Om det är positivt eller inte vet jag ej. Men det jag vet, är att alla dom där sakerna har gjort mig till den jag är, och det är jag väldigt glad och tacksam över!

Grattis på din födelsedag pappsen, jag älskar dig!  

Jag är inte den som allt för ofta tänker på ideal. Hur man ska se ut, hur man ska vara osv osv. Jag är som jag är och jag ser ut som jag gör. Take it or leave it! Men, ständigt detta men, ibland blir man så brutalt påminnd om att andra kanske lägger större fokus på just dom punkterna och i vissa stunder tenderar jag att glömma bort min egna ideologi och tro på att det är så som andra säger. Att det är jag som borde ändra på mig och att min sk personlighet inte har det minsta värde i något samanhang, eftersom det läggs större fokus på annat. Det är dessa (förbannade) ideal som skapar hinder mellan människor och gör att man kanske går miste om så otroligt mycket! Tänk om man ist kunde se förbi allt sånnt trams och verkligen se personen för vad den är. Jag kan acceptera om man inte går ihop rent intellektuellt och att personlgheterna inte stämmer överens, att man inte har samma syn på saker och ting och att man har allt för delade åsikter. Men att dömma någon efter hur dom ser ut och redan då bygga upp en mur, hindrar dig förmodligen från att få det allra bästa!

För varje år tycker jag att det går fortare och fortare mellan varje nyår. Det måste ha med åldern att göra! Fast det är konstigt, min lillasyster går i åttan!! Herregud vad gammal hon är känner jag, medans jag har stått stilla rent åldersmässigt!

2012 började bra med en SM-vinst för Brynäs, ja hockey alltså! Inhen va väl lyckligare än min pappa att jag äntligen insett vilket lag man bör hålla på! Det beställdes tom en tårta!

Sen har jag förträngt vad som hände under våren, kanske för att det inte just hände någo! Fram till den 14 maj, då hände allt! Då sattes jag brutalt in i rollen som regiassistent, jaha vad gör en sån då tänkte jag? Svar: ALLT! Jag va för tredje året i rad på utomhusscenen som Döda Fallet erhåller men nu fick jag "klättra" lite i graderna och alltså vara regiassistent till Karl Seldahl (Sven Wolters son för er som inte vet, och vet ni inte vem Sven Wolter är, herregud googla människor!) Det va oerhört lärorikt och jag lärde mig mycket om hur man bäst behandlar en grupp människor, man kommer långt med positiv stöttning! :)

Mitt i allt dethär så gick även min längsta dröm i uppfyllelse. Så länge jag har vetet vad en hund är, vilket är ett par år, så har jag velat ha en alldeles egen! Och det har jag nu! Min Steira som är den mest underbara hund man kan hitta men även den mest envisa (hon brås på sin matte där) Även om jag ibland känner mig maktlös och inte vet vad jag ska ta mig till med hon, älskar jag denna enormt stora hund som tror att hon är en liten chihuahua!

Som avslutning på sommaren va det självklart den årliga Storsjöyran som även detta år blev lyckad! Även om man hälften av tiden springer runt och letar folk som spårlöst försvinner i folkhavet! Men har man bara humöret på topp kan ju även det vara rogivande i hellregn, eller? Jag hade kul iaf :)

Sen har hela höste präglats av jobb jobb och åter jobb! Jag har aldrig inte velat åka och jobba men tyvär har det varit så till och från under denna höst. Jag hoppas att det blir bättre nu till våren!

Jag ser verkligen fram emot 2013, mer jobb på dagis, förhoppningsvis mer jobb på teatern till sommaren och plugg till hösten. Få se min Steira utvecklas och hitta på mera hyss och sen allt annat som också sätter guldkant på vardagen! Skratt, nya möten med folk, bygga ännu starkare band med dom jag redan har runt omkring mig, resor stora som små, upptäcka saker och utvecklas ännu mera. Och även att hålla mitt nyårslöfte, som jag för övrigt lyckades med 2012!

Ta dagen som den kommer och framför allt, det ordnar sig!