Mot min vilja har jag nu blivit tvungen att stifta bekantskap med detta operativsystem från helvetet... Windows 7 har sina brister det också, men man förstår åtminstone hur det funkar. Det gör man inte med windows 8! Eller man tror att man fattat grejjen, för att i nästa sekund inte veta vart man befinner sig, hur man tog sig dit eller hur man tar sig därifrån utan att stänga av dotorn och börja om från början. Varför skapar man ett operativsystem som ska vara ÄNNU bättre än sjuan men som bara är sämre? Och som ingen människa begriper sig på!? OCH som dessutom är gjort för touchscreens, men ska man ha en sådan måste man ha en mindre förmögenhet. Jag vet jag vet, jag är ingen teknisk människa som bör uttala mig om detta. Eller så är det precis det jag borde göra, eftersom jag är en sån där medelmänniska som bara vill att det ska fungera utan krångel, precis som dom flesta av oss i landet. Jag är inte så pass insatt att jag på 3 sekunder kan lista ut hur det funkar, men hur många av dom som äger en dator kan det? Bygg ett system som man kan klara av, även om man är en medelsvensson. Och nej, jag tänker inte köpa mac, för dom är ju ännu värre!

Ibland får jag en känsla, som inte är som alla andra känslor. Den är obeskrivlig. Men närvarande. Påtryckande. Skavande. Irriterande och den kommer utan förvarning. Jag blir då oerhört rastlös och det bara kryllar i hela kroppen. Samtidigt som jag bara känner nej. Nej, det är ingen mening. Nej, det är inte roligt. Nej, jag vill inte. Kastas mellan hopp och förtvivlan med instinkten av att det här bara är ännu en sådan där känsla. Den kommer, den stannar ett tag, den går. Den lämnar spår efter sig, men glöms snabbt bort.  För att på nytt bli lika överraskande nästa gång den kommer. Känslan. 

"Jag är inte så snygg... Så jag kan inte förvänta mig så mycket, eller ha för höga krav..!" 

Är detta ett vanligt förekommande tänk hos många människor? Jag vet inte, men jag vet att det förekommer. Och jag är rent ut sagt allergisk mot det! Kan inte jag, som alla andra, få ha vilka krav jag vill på hur min pojk/flickvän ska se ut och vara?!

"Jag ser mindre bra ut än han/henne", "Hon/han spelar i en annan liga", "Hon/han är för snygg för mig". Enligt vem? Vem bestämer det? Och varför vill man sänka sigsjälv på det viset? Och ordet snygg. Vad är det? Vad är snyggt? Hur ser man ut om man är snygg? Och hur ser man då isf ut om man är ful? Det ska väl ändå inte behöva finnas någon förbestämd mall för detta? Vi är olika, vi ser olika, vi agerar olika och vi gillar olika. Så just såna uttryck som att "nej, det är ingen idé för han/hon är för snygg" borde inte behöva finnas. Tänk om den du tycker är snygg men inte vågar prata med, tycker likadant om dig? Jag ser även uttryck som "utsidan ger insidan en chans" ganska ofta. Men finns det något som heter att insidan kan ge utsidan en chans? Och egentligen, varför ska det ges chanser beroende på dessa ting? Är vi inta alla överens om att det till slut ändå är en blandning som avgör, tillsammans som en fin kombination av allt. Inre, yttre, värderingar, åsikter, personlighet osv. Det är så olika vad vi attraheras av. 

Och detta poängsystem där man ska sätta betyg på en människas snygghet. Vem har rätten att bestämma det? Vem har rätten att poängge en annan människas utseende? Ett utseende vi blivit genetiskt tilldelat och inte kunnat bestämma själva. Va stolt för den du är och hur du ser ut. Om det sedan inte passar alla, låt det förbli deras bekymmer!