Nuuu räcker det med snö och halka. Det blev en vit jul ett vitt nyår, tack för det men nu kan det få börja smälta!! :)

Längtar till dagar som dessa:

Har för första gången avgett ett nyårslöfte. Jag tror inte att det har hänt förut, men nu hade jag ett som jag verkligen vill leva upp till. Annars tror jag inte så starkt på att man ska lova saker för oftast tar man i så mycket att det blir svårt att hålla sig till det man lovat. Och oftast kanske man rent utav glömmer bort vad man lovade, men mitt löfte kommer jag ständigt att bli påminnd om, så det är ingen risk att jag kommer glömma bort det. Nu gäller det bara att försöka hålla mig till det jag lovat också, gör jag inte det vet jag ju hur det kommer kännas. Så egentligen borde det inte vara så svårt...!

Med hjärtat i halsgropen ser jag hur dom små underbara liven slänger sig ner för backen på åkmadrasser och pulkor. Dom kör på varandra och varje gång blir man lika rädd att dom ska göra illa sig. Men när jag va liten kunde jag inte förstå varför man skulle ha hjälm på huvudet när man skulle ut i backen och åka, vad kunde hända? Hjälmen gjorde ju bara så att mössan for ner i ögonen och man blev ju så oerhört varm i den där hjälmen också! Att den skyddade huvudet varje gång man ramlade va inget jag förstog då, nu är jag glad att denna fina uppfinning uppfanns! Hade jag inte blivit påtvingad den där hjälmen skulle jag väl ha haft ännu mindre hjärnceller än vad jag redan har. Och utan hjälmen skulle inte barnen ens få närma sig nerförsbacken på dagis utan dom skulle få sitta på en bänk och rulla tummarna under vinterhalvåret! Men nu har vi sån tur att dom slipper göra det, för dom har hjälmar, och dom får åka madrass och pulka tills dom inte orkar mer. Dessutom är det mycket roligare att åka i backen än att sitta på en bänk, det tycker deras fröken också! ;)

Maybe you just caught me by surprise

The first time that I looked into your eyes

Man vet att det finns en ytterst liten minimalistisk chans till att saker man vill och önskar ska hända faktiskt händer. Men ibland, nån enstaka gång, så blir det ju faktiskt så. Plötsligt bara händer det, det ena leder till det andra och man måste ju fråga sig om det är nån som styr över det. Det måste finnas en mening med det hela, eller ja, jag vill iaf gärna tro att det finns en mening bakom det! Vad meningen är och om det blir nått utav det får framtiden utvisa, men man kanske inte alltid ska ta motgångarna som en motgång, för ibland leder dom ju faktiskt till någonting bra också!

Lev inte i det som redan varit eller i det som kanske kommer i framtiden. Lev i nuet istället, för nu är det enda vi vet att vi har till 100%. Man får fundera och tänka tillbaka på det som varit och minnas, men fastna inte där! Och man får tänka framåt och fantisera, men glöm inte att komma tillbaka till verkligheten igen!

I verligheten vill man inte alltid vara, men smällen när man väl kommer tillbaka från fantasivärlden blir bara värre om man inte vågar möta verkligheten på engång. Det är det enda sanna och verkligheten ljuger aldrig. Det är vi som manipulerar och vrider på den så som vi vill att den ska se ut, men någonstanns finns den ändå, den enda  sanna verkligheten.

Nuet och verkligheten går hand i hand med varandra och de hör ihop. Kan man leva i nuet kan man även se verkligheten.

Jag tror seriöst att spindlarna har sitt högkvarter i mitt hus...! Det är minst en om dagen som får offra sitt liv! Monstret här ovan är dock det största jag sett i spindelväg, den skulle ju bli rädd om den såg sigsjälv i en spegel!! Sen att den dessutom hoppade gjorde ju inte saken bättre, den fick tillbringa sina sista minuter under ett glas tills mamma kom och räddade mig! Kan dom åtminstone hålla sig borta så jag slipper se dom, det man inte vet lider man ju inte av, inte lika mycket iaf...!