Alla dessa oskrivna regler, som ändå på nått sätt är skrivna i sten. Dom sitter så hårt inpräntade att det är omöjligt att tänka på något annat vis. Jag har funderat på detta länge, på hur sjukt det är egentligen... Vem kom på dessa oskrivna regler? Och varför i hela friden följer vi dom? Kaske är det för att vi inte vågar något annat, vi är rädda för vad dom andra ska tycka om vi, gud förbjude, bryter mot dessa regler (som egentligen inte finns), och gör helt tvärtemot. Jag kan ta ett praktexempel som jag varit med om x antal gånger; en grupp människor går ut för att ha kul, men av någon anledning vill en, eller kanske två i gruppen gå åt ett annat håll. Men nej, detta är då strängt förbjudet eftersom man då bryter mot dom andra som man kom med. MEN, är det då bättre att dessa två personer är kvar i gruppen och har mindre roligt + eventuellt drar ner stämningen för alla andra, än att dom går iväg och kanske har the time of their life? Det är ju faktiskt inte omöjligt att man senare kan återansluta till "ursprungssällskapet"!

Summan av kardemumman, jag tycker, på ren svenska, att man ska skita i dessa förbaskade regler! Tänk vad mycket man går miste om annars!

Repetitionerna av "Flykten till Ravundbergen" är i full gång och jag har minst sagt mycket att göra varje dag! Det är tider som ska ändras, folk som ska informeras, ändras lite till, ringa, maila, skriva ner alla ändringar i manus, hålla koll på det Kalle säger, komma med idéer och förslag, tänka kreativt, bygga upp scener, reda ut scener, skapa en scenbild, tänka på hur många varv läktaren har vridits, osv osv...! MEN JAG ÄLSKAR DET!!!!! Det blir inte sämre av att man har en av världens finaste arbetsplatser! Har ni inte besökt Döda Fallet, gör det! :D

I serveringen finns det hembakat fikabröd och vill man ha lunch finns även det!

Hemgjora polkagrisar och brända mandlar!

Utsiken från serveringen som jag får beskåda varje dag! Det är livet de!! :)

Biljetter finns även att köpa på http://www.entresundsvall.nu/?avd=sok 

En ruggigt bra teater som vi i sommar sätter upp på Döda fallet! Det vill ni inte missa kan jag lova :) Min roll i det hela är att jag är regiassistent till Kalle + att det är jag som ser till så att hela stora vridläktaren rör sig!! :)

Vill du veta vad en vridläktare är, läs då lite här : http://www.dodafallet.nu/vridlaktaren.4.7cd858c1124c1e4f1668000266.html

Axel Hellström, du var i mångas ögon en mycket speciell man!

Många minns dig för de saker du gjort, vad du än tog dig an blev det något storslaget och du ville att allt skulle vara på millimetern perfekt. Men jag minns dig för fler saker än så, du var min morfar och en underbar sådan!

Jag ska erkänna att jag kanske inte riktigt insåg det då, men idag kan jag se allt du gjort och känna en oerhörd saknad när jag tänker på dig! Du hade en vilja av stål och en beslutsamhet som var enorm, och jag är glad att jag ärvt de egenskaperna av dig! Jag känner även en oerhörd stolthet över att vara just ditt barnbarn, när jag tänker på alla saker du uppnått känns det som att ingenting är omöjligt! Du var en sann ingenjör och kunde i princip allt! Du konstruerade en vridläktare, du skapade en skjutbana och var oerhört delaktig i både jakt och skytte. Du gjorde egna verktyg och du strävade alltid efter att allt du gjorde skulle vara perfekt!

Den 16:e februari 2005 sa du hejdå och blev en ängel. För jag tror att det är just vad du är idag, en ängel som vakar över mig och de personer som kom dig allra närmast. Många gånger känns det som att du går bredvid mig och det får du mer än gärna göra!

Jag saknar dig, älskade morfar!        

Om man väljer att fokusera på allt som är negativt, glömer man lätt bort det positiva!

Jag hör det negativa men väljer att inte ta åt mig, jag skulle inte orka då! Utan ist väljer jag att fokusera på det jag tycker är positivt, jag ser inte problemen som ett problem som inte går att lösa utan som ett problem som man kan göra nånting åt om man vill!

Mycket snack och liten verkstad brukar man säga om dom som så stort kan lova mycket saker, lova  stor förändringar till det bättre osv. Men man kan även säga det om dom som pratar, och pratar, och pratar lite till. Eller snarare viskar sinsemellan om hur dåligt allting är, hur missnöjda dom är över situationen och hur dom blir förbisedda när det gäller det mesta. Dessa är väldigt bra på att tycka till och argumentera inför en, max 2 andra personer. Men när det väl kommer till kritan och man har chansen att ta upp det för en större grupp, är allt det borta och man sitter hellre tyst.

Inte konstigt då att det inte blir nånting gjort när man bara viskar ist för att TALA KLARSPRÅK och stå för sin åsikt, både i den mindre gruppen och även i den stora. Ser man på det som är bra ist för dåligt blir dom dåliga sakerna till slut ganska patetiska och problemen blir ganska små ist för stora!

Galor och insamlingar för alla olika organisationer som ska lösa världens alla bekymmer i all ära, men glöm inte vårat eget avlånga land! Det finns så många som far illa, både barn och vuxna, som även de skulle behöva en hjälpande hand! Misshandel, missbruk, utnyttjande, hemlös, mobbad. Listan kan göras lång på de problem som faktiskt är en större del än vi tror i Sverige! När framför allt barn far illa skär det i mitt hjärta och jag får en klump i halsen! Det anordnas tv-program för att samla in pengar och upplysa allmänheten om hur det är i övriga världen och, som sagt, det är jättebra! MEN, man kanske ska se till så att alla i det land vi lever i har en bra vardag också!?