Once again I cannot sleep
Walk out the door and up the street
Look at the stars above my head
Remember things that I did wrong

Give me reason, don't give me choice
Cause I'll just make the same mistake again

TRÄNINGSVÄRK i vaderna gör fruktansvärt ont!! Skulle försöka ställa mig upp imorrse, men det tog sin lilla tid innan jag kunde räta ut mina ben (det känns som om vaderna är 5 cm för korta)!! Shit pommes frites vad det kan göra ont, dock är det ju bara att bita ihop och låtsas som om solen skiner. Så just nu försöker jag att vara så still som möjligt, vilket för övrigt är svårare än man tror, och vänta ut denna smärta som förhoppningsvis försvinner tills imorron då jag ska jobba igen. Hur skulle det se ut med en (ung) fröken som knappt tar sig upp från golvet...?

Den magska siffran har nu uppnåtts... Men är det egentligen så speciellt att fylla 20? Jag känner mig ju likadan som jag gjorde för 3 dagar sedan... Åldern är ju bara en siffra egentligen som visar hur många år du funnits till. Sen tror jag inte att man ska lägga ner så mycket tid på att nojja sig över hur ung/gammal man är. Det finns ju så mycket annat som man kan fundera över i stället...

Have we lost what we had inside these lines?

Could we watch it stay the same, all this time and just be fine?
It' s okay to see where we are, where we should be
But are we gonna find ourselves inside these lines?

Minsta kusin vitamin :)