Med hjärtat i halsgropen ser jag hur dom små underbara liven slänger sig ner för backen på åkmadrasser och pulkor. Dom kör på varandra och varje gång blir man lika rädd att dom ska göra illa sig. Men när jag va liten kunde jag inte förstå varför man skulle ha hjälm på huvudet när man skulle ut i backen och åka, vad kunde hända? Hjälmen gjorde ju bara så att mössan for ner i ögonen och man blev ju så oerhört varm i den där hjälmen också! Att den skyddade huvudet varje gång man ramlade va inget jag förstog då, nu är jag glad att denna fina uppfinning uppfanns! Hade jag inte blivit påtvingad den där hjälmen skulle jag väl ha haft ännu mindre hjärnceller än vad jag redan har. Och utan hjälmen skulle inte barnen ens få närma sig nerförsbacken på dagis utan dom skulle få sitta på en bänk och rulla tummarna under vinterhalvåret! Men nu har vi sån tur att dom slipper göra det, för dom har hjälmar, och dom får åka madrass och pulka tills dom inte orkar mer. Dessutom är det mycket roligare att åka i backen än att sitta på en bänk, det tycker deras fröken också! ;)