"En hiskelig värk, går ej över ån efter vatten, nej ta inget för givet, jag har timmer i överflöd". Sångerna, texterna, upprepningarna, allt ligger det där och spinner runt i huvudet när jag ska sova. Den ena sången avlöser den andra och det går som inte riktigt att stänga av. Jag skulle behöva fack i huvudet som jag kan organisera allt i, för just nu åker det rally hit och dit, uppför och nerför och oftast genas det i svängarna. Det är sällan jag kommer i mål utan någonstans i mitten börjas det om igen. Jag har försökt tänka på andra låtar, som inte alls har med teatern att göra. Men det slutar alltid med en salig blandning vilket gör det hela än värre.

Är det inte sångtexterna som etsar sig fast i hjärnan min så ligger jag och går igenom checklistorna, vad var det nu jag absolut inte fick glömma, jo jusst ja, en text till regissören om vad som ska sägas till publiken innan start. Lika bra att göra det på engång, 01,11 på natten, jag kan ju ändå inte sova. Runt 02 stillar sig aktiviteten och jag kan börja slappna av och inom kort är jag i drömmarns värld för att sedan, 4 timmar senare, vakna av att en hungrig hund vill ha frukost. Hon får tålmodigt vänta till halv 7 innan jag kravlar mig upp. Sedan är det kört, det är ingen idé att ens försöka somna om, jag kan lika gärna börja planera inför nästa veckas genomdrag och kommande premiär! 

Mitt i allt så gillar jag det ändå. Trots sena kvällar, genomdrag i kyla där jag sitter och skakar från halva akt 2 och utmaningen att tillmötesgå allas önskemål. Det är en del av livet och en del av mig. Jag älskar det helt enkelt, oftast i alla fall!