Ett av mina smultronställen!

Vi gjorde det! Vi fick till en premiär! Helt sjukt att vi, på endast 6 veckor, kunde få till det såhär bra! Vi har haft motgångar längs med hela vägen, men jag tror att det bara gjorde oss ännu starkare tillsammans!

Tusen tusen tack för alla fina ord! Jag tar åt mig allt ni säger, även om det ibland inte syns! (Jag har lite svårt för att ta emot komplimanger) Det värmer i mitt hjärta att ni är nöjda med mitt arbete, det va det jag ville uppnå! Jag har varit med på varenda repetition, jobbat till kl 2 på nätterna, och jag kommer vara med på varje föreställning, både som ”vridläktarförare”, men även som regiassistent med ett vakande öga! Så mig blir ni inte av med! ;)

Denhär produktionen har vi alla gjort tillsammans, och vi har gjort det till en succé!!

"Döda Fallet" Så dött det kan bli men ändå så levande! Nog för att forsen tystnat med än lever resternade av naturen kvar! Dessutom fylls platsen under en månad av föreställningar: Flykten till Ravundbergen! 22 föreställningar, onsdag-söndag. All min tid går åt till detta just nu. Jag tycker verkligen att man borde besöka denna plats och beskåde denna teater! Dramatik, komedi, 70-tal, 1500-tal. Vad med kan man begära? Bra blir det, tack vare alla fantastiska skådespelare som står ut i hällregn, stormvindar och solsken!!

Vad ska jag göra i framtiden? Jag trodde att jag visste, men jag är bra på att ifrågasätta migsjälv och mina beslut. Jag kommer lätt in på annat som jag också skulle vilja göra. Jag antar att allt kommer falla på plats, men jag vill gärna ha kontroll, även om det är svårt att ha kontroll över framtiden. Jag kan ju egentligen inte ens ha kontroll över vad som ska hända imorron. Så varför ödsdla energi på att tänka så långt framåt? Men man måste ju ha en plan, jag kan inte gå runt och hoppas på att få olika jobb här och där livet ut. Nä, en utbildning måste det bli... Ganska sjukt att det är det som livet går ut på. Att utbilda sig, jobba och tjäna pengar. Eftersom det ser ut så kan det ju vara bra att sattsa på nått man verkligen vill göra, men VAD är det då??? Jag har sagt att jag ska utbilda mig till förskollärare, och det står jag (ganska) fast vid. Men, detta men, det finns ju även en annan sida av mig som vill hålla på med det jag gör just nu. Teater, evenemang och att vara ute. Kan någon villig själ vara så snäll och pussla ihop allt detta till mig, för jag har inte lykats, än.

Jag har gjort det jag så länge har drömt om, jag har köpt en hund!! Jag är överlycklig men samtidigt livrädd. Konstig känsla! Hon är min, hon är min alldeles egna och det är helt sjukt! High Coast Unique Unni är hennes kennelnamn, men jag har döpt henne till Steira!! :)

Livet, något vi alltid har men inte alltid vet vad vi ska göra med.

Mitt liv rullar på som regiassistent och med allt vad det innebär, vilket är en hel del har jag fått lära mig! Att kastas rakt in i något man aldrig gjort förut kan till en början vara lite skrämande. Så trevande och försiktigt började jag utforska vad som förväntades av mig, och ganska snabbt hade jag listat ut det... Allt! Eller ja, nästan iaf. Det är så svårt att beskriva, man måste lära sig och lista ut det själv nästan. Det finns nog inget manus att följa där! Utan man får helt enkelt vara beredd på det mesta.

Jag kan säga vad varje scen innehåller om du så väckte mig mitt i natten, jag vet vart läktaren ska vrida sig, jag vet från vilket håll folk gör entré, jag vet vilka scener vi ska repa vid vilken tidpunkt och jag vet att det är jag som meddelar alla berörda om det blir några ändringar i schemat. Det jag däremot inte vet med lika stor säkerhet, det är vilken dag det är...!