Jag kan inte sitta stilla. Men inte heller komma mig för att göra något. Jag känner att jag måste göra något. Men vet inte vad. Jag har mycket saker jag borde göra, men som känns väldigt avlägsna, trots att de är närmare än jag tror. Utåt sett kan jag nog verka lugn. Men den känslan jag har är allt annat än lugn. Jag har alltid haft, och har fortfarande, en form av prestationsångest. Jag vill inte misslyckas. Det blir extra tydligt när jag sitter i en skolbänk. Det är alltid där jag vill prestera som bäst. Jag har alltid fått höra "du som är så duktig i skolan", eller "du som har så lätt för dig", och det har nog färgat av sig. Jag måste vara duktig, jag får inte vara den som inte lyckas. Jag bryr mig inte om hur de andra presterar, om de misslyckas sägar jag åt dom att det spelar inte så stor roll, dom gjorde sitt bästa, dom får en ny chans. Men inte jag. Den inre stressen är ibland ett hinder för att jag ska ta mig framåt med just den uppgiften jag har framför mig. Jag är medveten om problemet, så vad är det som gör att jag inte tar tag i det? Hatar pressen och hatar stressen. Ändå är det endast jag själv som skapar och ställer till det för migsjälv, ingen annan. 

... ~Det ordnar sig~ ... Någon gång

 

Pappsen

31 oktober 2013 22:15

Finessen är att, om man vet att man har gjort så gott man kan så skall man vara nöjd med det. Det kommer du att erfara längre fram i livet när du börjat jobba och kanske både arbetsgivare och du själv ställer krav på dina prestationer. Man kan aldrig göra mer än så.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sommaren 2010 var första gången jag träffade denna kvinna. Jag skulle jobba tillsammans med henne och resten av ensemblen i "En midsommarnattsdröm" som sattes upp vid Döda Fallets vridläktare. Där och då visste jag inte så mycket om henne, jag var in...

Jag får panik! En känsla som kommer krypande i hela kroppen och den är så påtaglig. Jag vet varför den kommer. Det är på grund av alla dessa begrepp, räkneövningar och uppställningar till höger och vänster. Säkergetsmarginal, volym, absoluttal, kriti...

Jag kan som inte riktigt förklara vad det är, det där djävlar anamma, mer än att det är en egenskap och att jag till viss del har den. Det har även båda mina föräldrar (till stor del), så konstigt vore väl om jag skulle blivit helt utan. Närmast kans...

Jag har länge tänkt, och funderat, och vridit och vänt, och tänkt lite till på vart jag ska börja. Det har hänt så mycket. Jag har varit med om en jordbävning flera hundra mil hemifrån, jag har gjort det jag lovade migsjälv och en av mina bästa vänne...

"En hiskelig värk, går ej över ån efter vatten, nej ta inget för givet, jag har timmer i överflöd". Sångerna, texterna, upprepningarna, allt ligger det där och spinner runt i huvudet när jag ska sova. Den ena sången avlöser den andra och det går som ...