Jag kan inte sitta stilla. Men inte heller komma mig för att göra något. Jag känner att jag måste göra något. Men vet inte vad. Jag har mycket saker jag borde göra, men som känns väldigt avlägsna, trots att de är närmare än jag tror. Utåt sett kan jag nog verka lugn. Men den känslan jag har är allt annat än lugn. Jag har alltid haft, och har fortfarande, en form av prestationsångest. Jag vill inte misslyckas. Det blir extra tydligt när jag sitter i en skolbänk. Det är alltid där jag vill prestera som bäst. Jag har alltid fått höra "du som är så duktig i skolan", eller "du som har så lätt för dig", och det har nog färgat av sig. Jag måste vara duktig, jag får inte vara den som inte lyckas. Jag bryr mig inte om hur de andra presterar, om de misslyckas sägar jag åt dom att det spelar inte så stor roll, dom gjorde sitt bästa, dom får en ny chans. Men inte jag. Den inre stressen är ibland ett hinder för att jag ska ta mig framåt med just den uppgiften jag har framför mig. Jag är medveten om problemet, så vad är det som gör att jag inte tar tag i det? Hatar pressen och hatar stressen. Ändå är det endast jag själv som skapar och ställer till det för migsjälv, ingen annan. 

... ~Det ordnar sig~ ... Någon gång