Jag borde verkligen inte klaga. Och egentligen har jag inget att klaga över. När jag nu tänker tillbaka på sommaren känner jag mig allt annat än tom. Denna sommar har än en gång varit så underbart bra. Jag har åter igen fått jobba som regiassistent (bland mycket annat). I år till Ygnve Dahlberg vilket har varit det mest lärorika någonsin. Allt jag lärt mig denna sommar om mig själv skulle annars ha tagit flera år, ja, om jag ens hade kommit underfund med det jag nu vet alls. Om ord kunde beskriva känslan skulle jag ha gjort det. Men det måste upplevas. Att beskriva teater för någon oinvigd är som att försöka få ett spädbarn att förstå bibeln. Det tar sin tid! Det här med att arbeta med och i en ensemble med olika individer, olika behov och olika sätt att fungera är något av en konst. Det är inte alla som klarar av det, men jag älskar det! Kort sagt, sommaren 2013 blir en sommar jag kommer att se tillbaka på, gå tillbaka till och minnas allt jag lärde mig. 

"När dom tror att det är dom som bestämer, fast det egentligen blir precis så som du vill ha det, det är då du har lyckats"

Tack!

Jag får inte ur mig något vettigt. Det är tomt. Som ett blankt papper. Ett papper fullt med betydelselösa ord och svårläst. Känslolöst. Ensam mitt i ett hav av människor. Mitt emallan något stort. Det som varit och det som kommer. 

Det borde vara tvärtom.