Sommaren 2010 var första gången jag träffade denna kvinna. Jag skulle jobba tillsammans med henne och resten av ensemblen i "En midsommarnattsdröm" som sattes upp vid Döda Fallets vridläktare. Där och då visste jag inte så mycket om henne, jag var inte påläst inom teater och jag gjorde mig för övrigt inte den ansträngningen heller. Hon var väl bara en vanlig människa hon också? 

Tre år senare efter att ha arbetat med henne under tre sommrar, visste jag vem hon var. Hon var Kim Anderzon, en helt vanlig människa. Men som med alla människor är var och en speciell och så var också fallet med Kim. Jag kan ärligt säga att hon var inte helt lätt att arbeta med alla gånger. Detta för att hon visste vad hon ville, hon var envis och hon ville stå på scenen hellre än att komma av den fort. Inget fel i det, det var bara så hon var. 

Att skådespelare kan bete sig som smärre divor och tro att allt kretsar kring dom har jag varit med om, dock inte med Kim. Inte på det sättet. Hon hade en respekt och ödmjukhet mot naturen vi befann oss i, hon tog sig tid att prata utan att himla med ögonen och hon brydde sig om. Det är utifrån mina erfarenheter med henne jag skriver, inte utifrån någon annans. Hur andra uppfattade henne får stå för dom. Jag är glad att jag fick chansen att lära känna och jobba med henne i dessa tre somrar. Jag lärde mig mycket om migsjälv och bemötandet gentemot andra människor. 

Kim är nu på en plats där bara änglarna bor, där finns ingen smärta. Vi ses där när det är min tur.

- Sov gott och vila i frid, Kim Anderzon! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag får panik! En känsla som kommer krypande i hela kroppen och den är så påtaglig. Jag vet varför den kommer. Det är på grund av alla dessa begrepp, räkneövningar och uppställningar till höger och vänster. Säkergetsmarginal, volym, absoluttal, kriti...

Jag kan som inte riktigt förklara vad det är, det där djävlar anamma, mer än att det är en egenskap och att jag till viss del har den. Det har även båda mina föräldrar (till stor del), så konstigt vore väl om jag skulle blivit helt utan. Närmast kans...

Jag har länge tänkt, och funderat, och vridit och vänt, och tänkt lite till på vart jag ska börja. Det har hänt så mycket. Jag har varit med om en jordbävning flera hundra mil hemifrån, jag har gjort det jag lovade migsjälv och en av mina bästa vänne...

"En hiskelig värk, går ej över ån efter vatten, nej ta inget för givet, jag har timmer i överflöd". Sångerna, texterna, upprepningarna, allt ligger det där och spinner runt i huvudet när jag ska sova. Den ena sången avlöser den andra och det går som ...

Ni vet han jag skrev om förut, Vildhussen. Han har fått en hel teaterföreställning skriven om sig! Det är inte så illa inte, och långt ifrån något som alla får. Han var ju rätt speciell ändå, den där Magnus Huss, så det är väl med all rätt det spelas...