Jag vet att jag har sagt det förut men jag säger det igen, fasiken vad det är kul att dansa!! Att få känna takten i musiken och höra alla små nyansskillnader, och utifrån dessa hitta en känsla och sen röra sig därefter. Jag inser varje gång dansterminen drar igång hur mycket jag saknat det! Sen är det ju inte helt fel att få upptäcka att, trots ett uppehåll på 3 månader, så är jag (i pricip) lika vig som jag va innan uppehållet!! Tjoohoo :D 

Hur vet man att man känner någon? Efter hur lång tid kan man säga att man faktiskt känner en människa? Det beror väl lite på hur djupt och nära man kommit personen in på livet. Alla känner vi ju någon, minst en (är ju vad jag hoppas iaf!) Men hur många känner man riktigt bra? Och hur många känner Mig riktigt bra? Måste man känna sig själv först innan nån annan kan säga att den känner mig? Och hur vet jag att jag känner mig själv? 

Och kan man sluta känna en människa, efter hur lång tid blir man "bara bekanta"? Vad innebär det att känna en människa egentligen?

Hmmm, mycket att tänka på en fredagseftermiddag!

Barn och deras brutala ärlighet...! Det är väl bland annat det som gör dom till unika individer. Viljan av att vilja veta mer driver dom till att fråga "varför?", minst 3 gånger! Dom säger vad dom tänker på utan att tänka alls (nu är vi där igen med tänkandet), ibland borde dom dock ta sig en funderare på vad dom säger, när det inte är snälla saker. Men när dom delar med sig av sina kommentarer, som är så fel men ändå så rätt, kan man ju inte mer än älska dom! Fick frågan idag om varför jag hade en klädnypa i håret... I mina ögon ett hårspänne, i ett barns ögon, en klädnypa!

Tänker man att man tänker en tanke? För man tänker ju hela tiden, även om man inte alltid tänker på att man gör det. Eller gör man verkligen det? Tänker man alltid någonting? Och hur ofta tänker man att man tänker? Tänker man när man tex kollar på tv? Eller fokuserar man bara på att lyssna på vad dom säger då? Men man tänker ju ändå på vad dom säger, alltså tänker man. Och tänker man att man inte ska tänka, kommer det upp en massa tankar som man kan tänka på. Det är svårt att inte tänka...! Fick jag dig att tänka nu?

Det är väldigt lätt att tala om för andra vad dom bör göra och inte göra. Att dom ska sluta oroa sig över saker eller vägleda dom på rätt spår. Men att sen göra likadant själv har jag märkt kan vara väldigt svårt. För när man får problem själv har man helt glömt bort vad man nyss sa till någon annan, saker som man själv borde lyssna på och ta till sig. Det är vid sånna tillfällen som det är så bra att ha någon som kan säga åt en det man själv nyss har stått och sagt till sin vän! För oftast är det väl så att det är vi själva som skapar problem. Vi tänker för mycket på fel saker, vi tolkar allt som tolkas kan och vrider och vänder på det tills man till slut inte vet vad som är vad. Det förstör endast för en själv för oftast är det inget problem egentligen, utan det är vi själva som bara skapat ett genom att fundera för mycket och fokusera på det negativa i stället för att bara ta det som det kommer och ta allt positivt. Och ska man då fundera och tänka mycket kan man ju lika gärna tänka positivt, för det är ju faktiskt roligare!