Jag är inte den som allt för ofta tänker på ideal. Hur man ska se ut, hur man ska vara osv osv. Jag är som jag är och jag ser ut som jag gör. Take it or leave it! Men, ständigt detta men, ibland blir man så brutalt påminnd om att andra kanske lägger större fokus på just dom punkterna och i vissa stunder tenderar jag att glömma bort min egna ideologi och tro på att det är så som andra säger. Att det är jag som borde ändra på mig och att min sk personlighet inte har det minsta värde i något samanhang, eftersom det läggs större fokus på annat. Det är dessa (förbannade) ideal som skapar hinder mellan människor och gör att man kanske går miste om så otroligt mycket! Tänk om man ist kunde se förbi allt sånnt trams och verkligen se personen för vad den är. Jag kan acceptera om man inte går ihop rent intellektuellt och att personlgheterna inte stämmer överens, att man inte har samma syn på saker och ting och att man har allt för delade åsikter. Men att dömma någon efter hur dom ser ut och redan då bygga upp en mur, hindrar dig förmodligen från att få det allra bästa!

För varje år tycker jag att det går fortare och fortare mellan varje nyår. Det måste ha med åldern att göra! Fast det är konstigt, min lillasyster går i åttan!! Herregud vad gammal hon är känner jag, medans jag har stått stilla rent åldersmässigt!

2012 började bra med en SM-vinst för Brynäs, ja hockey alltså! Inhen va väl lyckligare än min pappa att jag äntligen insett vilket lag man bör hålla på! Det beställdes tom en tårta!

Sen har jag förträngt vad som hände under våren, kanske för att det inte just hände någo! Fram till den 14 maj, då hände allt! Då sattes jag brutalt in i rollen som regiassistent, jaha vad gör en sån då tänkte jag? Svar: ALLT! Jag va för tredje året i rad på utomhusscenen som Döda Fallet erhåller men nu fick jag "klättra" lite i graderna och alltså vara regiassistent till Karl Seldahl (Sven Wolters son för er som inte vet, och vet ni inte vem Sven Wolter är, herregud googla människor!) Det va oerhört lärorikt och jag lärde mig mycket om hur man bäst behandlar en grupp människor, man kommer långt med positiv stöttning! :)

Mitt i allt dethär så gick även min längsta dröm i uppfyllelse. Så länge jag har vetet vad en hund är, vilket är ett par år, så har jag velat ha en alldeles egen! Och det har jag nu! Min Steira som är den mest underbara hund man kan hitta men även den mest envisa (hon brås på sin matte där) Även om jag ibland känner mig maktlös och inte vet vad jag ska ta mig till med hon, älskar jag denna enormt stora hund som tror att hon är en liten chihuahua!

Som avslutning på sommaren va det självklart den årliga Storsjöyran som även detta år blev lyckad! Även om man hälften av tiden springer runt och letar folk som spårlöst försvinner i folkhavet! Men har man bara humöret på topp kan ju även det vara rogivande i hellregn, eller? Jag hade kul iaf :)

Sen har hela höste präglats av jobb jobb och åter jobb! Jag har aldrig inte velat åka och jobba men tyvär har det varit så till och från under denna höst. Jag hoppas att det blir bättre nu till våren!

Jag ser verkligen fram emot 2013, mer jobb på dagis, förhoppningsvis mer jobb på teatern till sommaren och plugg till hösten. Få se min Steira utvecklas och hitta på mera hyss och sen allt annat som också sätter guldkant på vardagen! Skratt, nya möten med folk, bygga ännu starkare band med dom jag redan har runt omkring mig, resor stora som små, upptäcka saker och utvecklas ännu mera. Och även att hålla mitt nyårslöfte, som jag för övrigt lyckades med 2012!

Ta dagen som den kommer och framför allt, det ordnar sig!

Kontrollbehovet av att veta vart man står i det sociala spelet som kallas kärlek, är ett heltidsjobb!

Jag ska inte ens gå in på vad jag kallades när jag va liten, men jag hade ganska många smeknamn iaf! Så har det också blivit med min stora lilla donna! Steira är väl det hon lyssnar till. Men hon kan även få heta Steirus Brutus Prontus Nerus! Det tar sin tid att säga men hon känns som en sån :) Steira Unni Olsson Hellström får hon också höra ibland, Unni eftersom det är hennes kennelnamn :) Det hela är ganska sjukt egentligen, att man blir så bara för att en otroligt jättesöt hund med världens ögon uppenbarar sig! Nu har hon dessutom fått en leksaksgris som låter värre än en riktig! Ibland låter dom likadant, Steira och hennes gris...! Men hon är min alldels egna lilla gris, eller hund :)

Hon kan även se ut som en gris ibland!

Att pyssla är något jag finner rogivande, kul och kreativt :) Då är det ju alldeles ypperligt att jag har det jobb jag har där dom vill göra nått sorts pyssel varje dag! Och tar man sig bara tid får man höra så många olika funderingar kring vad som är snyggt, vad just dom vill göra och framför allt HUR dom ska göra det :p Jag hade förberett en sak idag och förväntade mig ett vist resultat, det blev inte som jag hade tänkt mig eftersom jag lät dom göra precis hur dom ville (inom vissa ramar). Men slutresultatet blev ändå bra! Nog för att några saker fortfarande ligger på tork eftersom det tydligen behövdes stora mängder lim enligt endel :)

Lussebullar delux med mycker russin är nu även befintliga i detta hus :) Ett tag tänkte jag ge upp, slänga degen och aldrig mer baka. Men skam den som ger sig, så tillslut när dom va klara blev dom väldigt goda! :)

Jag har gjort entill blogg! Japp, it´s true, jag tyckte det va för lite med en... Dock så kommer det bara vara bilder av olika dess slag på den bloggen eftersom jag i min vildaste fantasi tror att jag ändå tar någorlunda bra bilder. Det ä väl egentligen upp till betraktaren att avgöra det och jag lever på hoppet! http://jagochsteira.bloggplatsen.se/ heter den. Än så länge har jag inte hunnit lägga upp så mycket bilder och till en början kan det hända att det blir samma biler som redan finns här. Välj själv om du vill spana in, förundras, tappa andan och bli helt till dig över mina bilder! :)

En fördel med att börja jobba kl 6 på morronen är att man får se många fina färger på himlen under soluppgången! :)

Jag har alltid trott att jag har varit mörkrädd, och lite så är det väl också. Men jag gillar ändå mörkret på något vis, allt är likadant men det ser inte likadant ut som det gör när det är ljust! Jag tog mod till mig idag och drog iväg med Steira upp på berget i mörkret! Självklart hade jag min pannlampa lysandes och det va då det slog mig: jag är inte mörkrädd, jag tycker bara inte om när jag inte kan se nånting pga att det är för mörkt! Så där satt jag sen på en sten mitt i mörkret på mitt berg med Steira som lunkade runtomkring mig! Av en händelse (eller?) hade jag med mig kameran också!!