En kniv sticks rakt in i halsen och vrids om tillsammans med en eld som sprider sig allt för fort, då har ni ungerfär hur det känns i min hals varje gång jag sväljer! Sen om ni dubblar det, så känns det när jag nyser, och att gäspa är inte ens att tänka på! Jag kunde inte ens hålla tillbaka tårarna när jag nyste för det gjorde så fruktansvärt ont! Jag är inte den som viker mig för smärta i första taget men nu är jag nära att ge upp!

Anser att livet är för kort för att fega ur, backa tillbaka och tveka. Kör i full fart framåt så har du åtminstone chansen att uppnå något! Vill du lyckas med dina mål gäller det att sattsa och ha en klar väg som du kan följa, ibland kanske vika av ifrån, för att sen komma tillbaka och inse att begränsningarna är det endast du som sätter upp!

Man måste vara stark för att kunna visa sig svag...

Man är ju dum... Lägger ner tid och energi på nått som aldrig blir av men som man ändå hoppas på in i det sista! Det är spänningen och jakten som driver en framåt och som gör det intressant, trots att man redan vet hur det mest troligt kommer sluta! Hur kan något som inte ens börjat vara en så stor del? Eller har det börjat, bara det att jag inte ser det? Vi vill ha det vi inte kan få...