Anser att livet är för kort för att fega ur, backa tillbaka och tveka. Kör i full fart framåt så har du åtminstone chansen att uppnå något! Vill du lyckas med dina mål gäller det att sattsa och ha en klar väg som du kan följa, ibland kanske vika av ifrån, för att sen komma tillbaka och inse att begränsningarna är det endast du som sätter upp!

Man måste vara stark för att kunna visa sig svag...

Man är ju dum... Lägger ner tid och energi på nått som aldrig blir av men som man ändå hoppas på in i det sista! Det är spänningen och jakten som driver en framåt och som gör det intressant, trots att man redan vet hur det mest troligt kommer sluta! Hur kan något som inte ens börjat vara en så stor del? Eller har det börjat, bara det att jag inte ser det? Vi vill ha det vi inte kan få...

Jag trodde att jag hade bestämt mig, att jag viste till 100% vad jag ville. Jag skulle söka till förskollärareutbildningen och jag skulle börja till våren! Jag kommer att söka, men sen återstår det att se om jag kommer in. Gör jag inte det får jag helt enkelt jobba vidare, men om jag kommer in, ska jag då tacka ja? Är det verkligen det jag vill hålla på med för resten av mitt liv?

Jag vill även gå turismprogrammet, men kommer jag att få nå jobb efter utbildningen då? Förskollärare söker dom ständigt och jag kan nog garanterat få jobb! Men om jag går turism kan jag hålla på med evenemangsutveckling och få utlopp för min strukturerade men ändå kreativa sida! Då får jag vara med från början i evenemagsproduktioner och jag får vara en drivande kraft bakom det hela!

Sen finns det även outdoor and adventure management som också det är inom turismen, men riktar sig mer mot upplevelser, äventyr och helt enkelt utomhusarrangemang. Då får jag vara ute mycket i skog och mark vilket jag älskar, jag får lära mig mer om hur man kan driva verksamhet utan att påverka naturen, och hur man kan kan kombinera natur och kultur till en upplevelse. Där ingår även pedagogikkurser vilket alltid är bra!

Jag blir så frustrerad och nästan irriterad på migsjälv när jag inte kan bestämma mig! Jag vill göra lite av allt men vilken ska man då satsa på? Jag vill inte tänka på framtiden men måste om jag ska komma nånstans i livet och och inte fastna där jag är. Härnösand, Östersund eller Åre? Förkollärare, turism eller outdoor? Vart ska jag leva och bo? Vart i detta avlånga land ska man slå sig ner? Egentligen trivs jag ganska bra här! Men är det allt för patetiskt att stanna kvar i lilla Hammarstrand?

Regnar gör det också! Fan...

Jag behöver dig mamma, som alltid ser till så att jag mår bra, finns där när jag inte gör det, ororar dig över mig och tar hand om mig (även om jag kan det själv nu vid det här laget). Jag behöver dig pappa , du som alltid finns nära till hands så fort det är något, som hjälper mig med allt, som får mig att se annorlunda på självklara saker och som alltid säger det ordnar sig. Jag behöver dig Jennie, du min andra hälft, du som får mig att skratta som ingen annan, du som vet exakt vad du ska säga när jag kräver ett svar. Dig som jag kan göra de mest galna sakerna tillsammans med för att sen kunna skratta åt det och för dig som jag kan berätta allt!

Man behöver alltid någon.

Take me away, a secret place

A sweet escape, take me away

Take me away to better days

Take me away, a hiding place  

Teatern är slut, yran är slut, sommaren (som aldrig riktig blev av) är slut. Jag har snart varit ledig i 2 veckor nu vilket är det längsta jag någonsin varit ledig sen augusti ifjol! 6 veckors repperiod innebar jobba dygnet runt! Jag andades teater, manus, repliker, scenuppbyggnad, rekvesita, scheman, mail, sms, telefonsamtal till höger och vänster. Och mitt upp i alltihopa njöt jag ändå av att jobba så ihärdigt!

Det fanns inte mycket tid över för annat, ändå skaffade jag en hundvalp som troget har följt med mig varje dag på jobbet! Och dom dagar hon inte gjorde det, har hon varit hos mina fanatastiska föräldrar, tack mamma och pappa! Eller så har hon varit med världens bästa Jennie, tack, du är en ängel!  

Storsjöyran blev även iår mycket lyckad! Jag hade otroligt roligt med massa skratt och nya galna minnen att se tillbaka på! Som mest tror jag att vi va 11 stycken i min lilla lägenhet, men vi lyckades på nått sätt få plats ändå! (städningen på söndagen va mindre rolig, men mycket pant fick jag!)

Nu väntar en oviss framtid där jag inte riktigt vet vad som kommer att hända. Man tror att man har bestämt sig till 100% men så kommer det upp annat som får en att tvivla och tänka om! Vad framtiden har att erbjuda kan ingen veta, vad jag vet nu är att jag ska njuta av varenda sekund som ges!

Den härliga ensemblen!

Inte allt för ofta som solen sken denna sommar!

Steira