Teknikens under... Egentligen borde man ju inte bli förvånad! Igår ville tekniken verkligen inte vara med oss, av alla föreställningar vill man ju att åtminstone premiären ska gå bra, men icke. Vi får ladda om tills ikväll!

Från en sak till en annan, människor har en tendens till att göra saker när dom själva känner för det. Som tex att säga hej. Hur svårt kan det vara? Man blir ju lite brydd när det ena gången är ett glatt hej och en kram, men sedan nästa gång får man inte ens en liten nick med huvudet. Det är sådana människor jag inte riktigt kan med, jag förstår inte hur dom tänker eller vad dom vill åstadkomma med det... Säger man hej första gången måste man väl kunna säga det alla andra gånger man ses också?!

Nyckeln är för det första återfunnen, puh!

På onsdag har vi nypremiär av "En midsommarnattsdröm" med bla Sven Wolter och Kim Anderzon på Döda Fallet. Så just nu repar vi för fullt och gnuggar våra tankeknölar för att komma ihåg hur alla in- och utgångar va ifjol osv :) Själv sitter jag å kör vridläktaren och kommer med kloka ord och råd ;)

Det är då typiskt, i 2 timmar hinner jag ha nyckeln innan den är spårlöst borta... Jag kan inte hitta den nånstans och jag har verkligen letat överallt, den måste ha fått egna ben och vandrat iväg på egna äventyr. Men jag behöver ju den nyckeln, så den får gärna börja längta hem igen och komma tillbaka till mig snarast möjligast, helst nu!!

Min rygg plågar mig oerhört mycket för tillfället... Har så ont efter att jag sov i lillasysters säng 1 natt, vem hade kunnat tro de? Inte jag iaf för då hade jag aldrig lagt mig där. Jag brukar kunna sova på de flesta underlag utan att få ont i ryggen, men här har jag nu mött min överman och är redo att ge upp, aldrig mer syrrans säng!!!

What are words if you really don't mean them when you say them?

Call your girlfriend, it's time you had the talk
Give your reasons, say  it's not her fault
But you just met somebody new

Man har ju alltid en dröm om att hitta det perfekta jobbet. Dit man längtar efter att få komma och spendera sina dagar och där man trivs. Jag har haft den turen i nästan 3 månader nu. Att jobba på dagis är något jag inte trodde skulle passa mig, men som tur va hade jag fel! För shit vad roligt jag har haft, att få se hur man kan påverka barnen till en utveckling där dom lär sig nya saker varje dag är något av det bästa som finns! Jag hoppas att jag får komma tillbaka till hösten och ha lika roligt då som jag har haft nu!

Så tack till alla barn och fröknar som har gjort det till världens bästa arbetsplats!! :)

It's not about finding the one you want to live with, it's about finding the one you can't live without