Stjärnor. Rymden. Universum. Det bara finns där. Det finns och det skapar ett lugn hos mig när jag kan se det. En stjärnklar kväll, lite kyligt, och helt tyst. Att bara få ligga på marken och titta upp på alla dessa små lampor som alltid finns där. Ett lugn, en rofylld värme och en total tystnad som fyller mig till max. Allt annat försvinner när jag får ligga där och bara titta. Ikväll gjorde jag det. Äntligen, som jag har längtat på att just den där mörka natten ska visa sina 1000 små underverk. Det krävs en gnutta självinsikt för att förstå det hela. När jag ligger där, helt ensam, är det jag i en avskalad, osminkad verision. Djupa andetag som för in den friska, rena luften och ut med den gamla. Det är den jag är.

Ja, så är det...