Axel Hellström, du var i mångas ögon en mycket speciell man!

Många minns dig för de saker du gjort, vad du än tog dig an blev det något storslaget och du ville att allt skulle vara på millimetern perfekt. Men jag minns dig för fler saker än så, du var min morfar och en underbar sådan!

Jag ska erkänna att jag kanske inte riktigt insåg det då, men idag kan jag se allt du gjort och känna en oerhörd saknad när jag tänker på dig! Du hade en vilja av stål och en beslutsamhet som var enorm, och jag är glad att jag ärvt de egenskaperna av dig! Jag känner även en oerhörd stolthet över att vara just ditt barnbarn, när jag tänker på alla saker du uppnått känns det som att ingenting är omöjligt! Du var en sann ingenjör och kunde i princip allt! Du konstruerade en vridläktare, du skapade en skjutbana och var oerhört delaktig i både jakt och skytte. Du gjorde egna verktyg och du strävade alltid efter att allt du gjorde skulle vara perfekt!

Den 16:e februari 2005 sa du hejdå och blev en ängel. För jag tror att det är just vad du är idag, en ängel som vakar över mig och de personer som kom dig allra närmast. Många gånger känns det som att du går bredvid mig och det får du mer än gärna göra!

Jag saknar dig, älskade morfar!