Alla dessa oskrivna regler, som ändå på nått sätt är skrivna i sten. Dom sitter så hårt inpräntade att det är omöjligt att tänka på något annat vis. Jag har funderat på detta länge, på hur sjukt det är egentligen... Vem kom på dessa oskrivna regler? Och varför i hela friden följer vi dom? Kaske är det för att vi inte vågar något annat, vi är rädda för vad dom andra ska tycka om vi, gud förbjude, bryter mot dessa regler (som egentligen inte finns), och gör helt tvärtemot. Jag kan ta ett praktexempel som jag varit med om x antal gånger; en grupp människor går ut för att ha kul, men av någon anledning vill en, eller kanske två i gruppen gå åt ett annat håll. Men nej, detta är då strängt förbjudet eftersom man då bryter mot dom andra som man kom med. MEN, är det då bättre att dessa två personer är kvar i gruppen och har mindre roligt + eventuellt drar ner stämningen för alla andra, än att dom går iväg och kanske har the time of their life? Det är ju faktiskt inte omöjligt att man senare kan återansluta till "ursprungssällskapet"!

Summan av kardemumman, jag tycker, på ren svenska, att man ska skita i dessa förbaskade regler! Tänk vad mycket man går miste om annars!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sommaren 2010 var första gången jag träffade denna kvinna. Jag skulle jobba tillsammans med henne och resten av ensemblen i "En midsommarnattsdröm" som sattes upp vid Döda Fallets vridläktare. Där och då visste jag inte så mycket om henne, jag var in...

Jag får panik! En känsla som kommer krypande i hela kroppen och den är så påtaglig. Jag vet varför den kommer. Det är på grund av alla dessa begrepp, räkneövningar och uppställningar till höger och vänster. Säkergetsmarginal, volym, absoluttal, kriti...

Jag kan som inte riktigt förklara vad det är, det där djävlar anamma, mer än att det är en egenskap och att jag till viss del har den. Det har även båda mina föräldrar (till stor del), så konstigt vore väl om jag skulle blivit helt utan. Närmast kans...

Jag har länge tänkt, och funderat, och vridit och vänt, och tänkt lite till på vart jag ska börja. Det har hänt så mycket. Jag har varit med om en jordbävning flera hundra mil hemifrån, jag har gjort det jag lovade migsjälv och en av mina bästa vänne...

"En hiskelig värk, går ej över ån efter vatten, nej ta inget för givet, jag har timmer i överflöd". Sångerna, texterna, upprepningarna, allt ligger det där och spinner runt i huvudet när jag ska sova. Den ena sången avlöser den andra och det går som ...