Yttrandefrihet är något vi har. Däremot nedtryckningsfrihet, mobbningsfrihet och frihet att rikta hat mot andra personer är något vi inte har, men som finns. Det sprider sig som en löpeld framför allt på sociala medier. Det är idag väldigt enkelt att genom ord trycka ner någon annan, orsaka stor skada och själv komma undan. Till vilket pris? Att själv få gotta sig i att man skrämmer andra och får dom att må dåligt. Människor man inte känner, hur kan man ha ett sådant hat mot dom? Och hur kan en hel grupp bildas som har samma åsikter om en människa de aldrig sett? Gruppdynamiken är i det här syftet inget positivt eftersom man sporrar varandra till handligar som inte är godtagbart. När de blir påkomna och det uppmärksammas i media så är det plötsligt de som hatat det är synd om. Dubbelmoral om något! Så i vems ansvar ligger det att motarbeta detta fenomen? Ska mna ha rätt att utrycka vad som hellst vart som hellst? Nej, jag tycker inte det! Många människor lider i det tysta på grund av kränkningar och det finns i alla åldrar, vuxna som barn blir utsatta för det. Oavsett ålder är det lika illa. Ni som känner att ni måste få ur er detta hat, för att få bekräftelse och för att bli sedda, finns det verkligen ingen annan väg? De som hatar gör större skada än vad de själva vet om och en vacker dag kommer det slå tillbaka på dom. Jag hoppas verkligen att de som hatar, hotar och förstör tar sitt förnuft till fånga och inser vilket oacceptabelt beteende det är och att dom får stå till svars för det dom orsakat.