Vi vill ha; Allt! Allt nytt, det vill vi ha. Den senaste teknologin, de nyaste kläderna, de hippaste skorna och framför allt vill vi ha det där perfekta. Det som till ytan inte går att ta på, utan det som bara är. Träning, vänner, fika, mat, nyttigt, fettfritt, dieter. Trender inom allt. Vi vill ha det. Och vi styr det. Vi som konsumenter styr vad producenterna matar ut, lika mycket som det är producenterna som skapar vårat habegär genom att hela tiden förnya, förbättra och utveckla. Innan touchtelefonen fanns, var det inget habegär på den. Enkelt! Hur ska det kunna finnas ett habegär på något som inte finns?! Men nu finns den, som så mycket annat som vi vill ha. Och det, mina vänner, skapar ångest. Det skapar ångest hos de som vill ha det senaste men inte kan få det. Ångest som är så fruktansvärt onödig. Jag skulle påstå att detta habegär rent utav skapar även mobbning i viss grad. Har du inte det senaste i skolan blir du ett ofrivilligt offer. Det skapar också ångest. Detta habegär syns mer och mer i tidiga åldar. En 3-åring idag kanske inte vill ha det senaste inom modet (det är det föräldrarna som vill att barnet i fråga ska ha), däremot leksaker! Och, inte minst av allt; I. Allt med ett "I" framför. Iphone, Ipad, Ipod, Imac osv. Jag dömer ingen som har detta. Men jag ser hur det påverkar. Och jag ser hur det skapar, just det, ångest.