Jag har ett bra tålamod när det gäller det mesta. Men, det finns saker som knappt kräver någonting alls innan jag tappar det där tålamodet på bara några sekunder. När tex döda ting jäklas, då får man se upp för det kan komma saker flygandes ut genom fönstret! Det är den känslan jag får iaf. Eller som nu, när något jag redan tänkt ut hur jag ska göra på ett väldigt smidigt sätt, visar sig vara ogenomförbart. Och detta på grund av lagar, antar jag. Vad skulle det annars vara? En principsak? Men så som jag tänkte va ju så mycket enklare för alla inblandade! Att sitta på ansvar kan ha både sina för- och nackdelar!

Ett papper ska lämnas in, ett bevis, eller kvitto, på att någonting är betalat av en person. Min tanke: Jag samlar ihop alla namn på ett papper, skickar det till ansvarig inom den kommunala byggnaden och sen är saken ur världen! Enkelt! Nej, då måste var och en komma in med sitt papper till den ansvarige. Okej, jag mailar ut pappret till var och en så går det ändå förhållandevis snabbt. Men nej, det ska vara påskrivet av mig också visar det sig. Alltså, jag måste då söka upp en skrivare att skriva ut dessa papper från, skrivaren befinner sig på vskolan i detta fall, sen gå ner på Ica, köpa kuvert och frimärken, skriva på varje papper med mitt namn, lägga varje papper i ett kuvert, gå till en postlåda och skicka iväg dessa papper till vederbörande person! Sen är det klart! 

Någonstanns på vägen känns fortfarande min första idé som den mest effektiva, då hade det redan varit inlämnat! Ist får jag nu sitta och vänta på att en dator ska bli ledig så jag kan skriva ut. Jag har en egen skrivare också, men den är 10 mil bort så det känns rätt oekonomiskt att åka hem för att skriva ut 7 papper, när jag lika gärna kunde ha skickat en bifogad fil. Tekniken må gå frammåt, men det är inte alltid man blir hjälpt av den för det.