Det kom, det varade, det tog slut. Året 2013 har sagt sitt och lämnar nu över till ett nytt år med nya förväntningar. Det har minst sagt varit ett händelserikt år på många olika plan. Allt från att börja plugga på universitet till uppbrott inom familjen. Ryggskott samtidigt som influesa med 40 graders feber, en snöfattig jul och halka, stormar till höger och vänster, en underbar sommar och nya lärdomar om migsjälv. 

Att se en nära familjemedlem brytas ner så totalt av en annan människa har varit det absolut jobbigaste jag varit med om detta år. Under mina 22 år har jag fått genomgå många uppbrott som lett till nya familjekonstelationer och nya människor man ska lära sig att umgås med på ett civiliserat sätt. Det har gått hyffsat bra ändå. Men så kommer den där händelsen som var så oförutsägbar, som slog till likt en knytnäve i magen. Hur det skedde är inte ens värt att nämna. Det är på en för låg nivå. En lärdom om hur människor fungerar är alltid förnyelsebar, och tro mig, jag fick en helt ny bild av vad som är möjligt att ha på sitt vuxna samvete. Ord, handlingar, öppna beklagelser och ogrundade påhopp om vad som skett har följt oss under både vår, sommar, höst och vinter. Jag hoppas förnuft tas tillfånga och att de egentliga problemen som ligger bakom bearbetas. 

Under denna tid har jag insett vilken underbar familj jag har! Mina föräldrar, syster, farmor, farfar, fastrar med familjer och kusiner. Mitt hjärta fylls upp av värme när jag tänker på er. Att få skratta med er och ha alla samlade är det bästa som finns! 

Alla mina vänner, mina fina fina vänner som gör varje dag till något extra. Jag är så tacksam över att ni finns som en del i min vardag och tillsammans reser vi framåt! 

Jag har ett nyårslöfte som handlar om att testa mer saker och därav också uppleva mer saker. Jag har haft det löftet de senaste åren och jag måste säga att det fungerar väldigt bra. Mitt motto är att jag hellre ångrar saker jag gjort, än att alltid behöva stå och undra och fundera på "tänk om jag hade testat". Den ångern är för mig svårare att hantera. Jag blir för varje år mer och mer säker på migsjälv, vart jag står och hur jag vill leva mitt liv. Jag tar ingen rak väg dit, jag tar småvägarna och testar mig fram. Och jag ångrar inget!