Det finns vissa värdegrunder, värdegrunder som man bygger upp under de år man lever. Dom ändras och mognar och någonstans på vägen tycks man vara vuxen. Men att vara vuxen har både sina för- och nackdelar. Man kan inte skylla på någon annan utan man får stå för sina egna handlingar, man måste ta sitt eget ansvar, man förväntas göra mogna beslut och konsten att prata borde vid det här laget vara välutvecklat...

Men vad är det då som gör att somliga saknar detta? Vad är det som gör att man låter någon annan skriva manuset till ens liv och regisserar det efter sitt eget tycke, utan att ta hänsyn till andra? När kan man låta någon annan styra över ens handligar och hur resonerar man då? 

Att såra någon är en sak, men att totalt svartmåla en människa och se ner på den så totalt är för mig oförståeligt. Det man gör i handlingar återspeglas i ord, dock egenkomponerade och utan någon sann grund att stå på. Ord tas ur tomma intet och det vrids och förvrängs längsmed vägen tills det till slut bara framstår som något tomt som inte betyder något men sårar desto mer.

Det drabbar inte en person, eller två, det drabbar flera stycken. Jag har varit ledsen, arg, förtvivlad, arg igen, besviken, mera ledsen och ännu mera arg! Det tynger mig att behöva se någon falla från toppen till botten på bara några timmar och inte få en ärlig chans.

Jag undrar när denna värld ska vakna och inse vad som sker.