För två år sedan, den 10:e mars, skrev jag det här inlägget. Och idag känner jag exakt samma känsla. Men för den sakens skull betyder inte det att jag har känt så dygnet rynt i dessa två år! Men idag beskriver detta hur det känns, just för stunden. Och jag måste få fungera så. Vare sig det mottages eller inte. Med en öppen famn eller med blicken åt andra hållet. Jag måste få vara så. Det är jag.