Steira är en hund, som inte är som alla andra hundar! Kanske inte så konstigt när hon har blivit uppfostrad av både dom som heter Olsson och Hellström i efternamn. Man blir som dom man umgås med sägs det. Och inte för att jag brukar käka upp duschflaskor, diadem eller strumpor. Men vist har jag väl kanske suttit på köksbänken nån gång, dessvärre måste Steira ha sett det för hon försöker nu göra samma sak! Problemet är att det bara är framtassarna hon når upp med, men det är tillräckligt för att hon ska kunna sträcka på sin giraffhals och ta det som ligger inom räckhåll! Tex en smörask som jag hade hundgodis i, varken godiset eller mycket av smörasken finns nu kvar (det blev inte nån stor portion vid middagen för hennes del!!), min medicin mot pollenallergi och tillhörande pillerburk va nära att ryka när hon fick tag på duken som ligger på en av bänkarna och slutligen tyckte hon nog att min tröja såg gammal och grå ut så den kunde hon ju lika gärna ta en tugga på! Trots allt detta älskar jag dig min rackarunge till hund!