När allt går så bra, varför måste man bli nedstämd/arg/ledssen/förbannad för att någon tvekar? Låt mig sköta mitt, jag vet vad jag vill och jag jobbar för att komma dit! Behöver jag hjälp ber jag om det! Behöver jag andras negativa åsikter ber jag om det. Behåll det jag inte vill höra för er själva så länge jag inte ber om det!! Uppmuntra mig ist att fortsätta när jag äntligen tagit tag i det.

Varför är det bara jag som får ta det? "Det låter konstigt..." Ja men förlåt då, förlåt att det bara är jag som är konstig, förlåt för att det bara är jag som gör fel! Men vet du vad? DET ÄR JAG!!! Acceptera det eller ge fan men gör inte mig lidande för att det inte accepteras!